buyasin

Har konstiga dagar. Går igenom gamla skissblock, sover och jobbar på min franska fast jag borde jobba med skolarbeten. Men snart är det Baniljen-tid.

Måste sluta noja över vilka människor jag inte alls vill träffa som kan tänkas återfinnas bland dom 17 jag inte vet vilka det är som ska till samma lilla etta i kväll. Tar ett, jaja, glas vin och bestämmer att det blir fint.

it'll be easy with a lot of alcohol, it makes a lot of us much prettier

Our culture, our art, the music, newspapers, books, posters, our clothing, our homes, the way we walk and talk, the way our hair grows, the way we smoke dope and fuck and eat and sleep — it is all one message, and the message is FREEDOM!

...

Det luktar vin, jordgubbar och rostat bröd i mitt hem. Brödlukten kan jag inte förklara. Jag har inte duschat eller skrivit den förbannade debattartikeln än. Den enda måltiden i dag har varit frukost, och den bestod av coca. Och min visdomstand gör ont. Tänker en alvedon eller två, lite Asobi Seksu och en dusch. Sen måste det experimenteras med färger inför kvällen.

Stuvad vitkål.
Lördag och onsdag med färsbiff och torsdag med fiskpinne. Variation.
Nom nom.

Coming back to the city
That I never quite leave
Picture you by the ocean
Picture me coughing into my sleeve

Like a snake eating snake you confuse me
Who's killer, who's captive, who's free
In a city that kills by constriction
Throw your streets around me and squeeze

This fluorescent night will divide us
And dissolve to a flickering screen
And we all know each others secrets
Things seen but not seen

And draw down the stars
Draw down the stars
What's in your heart

Finders keepers, losers weepers.


Hittade en prima bok i diket längs infartsleden. Det är alltså den femte och fristående delen i Gösta Gustaf-Jansons romanserie om Rydsholm. I den får man tydligen veta hur livet till slut gestaltade sig för familjerna Ehrendorf, Bölow och Hjodin. Hur pass de lyckades hålla sams inbördes, och hur de omsider försökte lösa sina problem, både vad beträffar den trassliga kärleken och de trassliga affärerna. Jorå, måtte ha varit någon tokig som kastat den. Hämtade upp den där gamla guran hos mor också, för att öva lite. Relativt bra promenadfynd.

Här bara regnar dom höga betygen över mig, känns det som, och jag är omåttligt stolt. Och glad. Sådär glad att ingenting annat än Goran funkar och jag bara måste studsa runt ett tag och skrika "Boom, boom, boom, boom".

Too fucking happy.

– Here, your hole that fits mine. The moment I saw you, I knew it’d be the closest I’d get to being… close. I didn’t know what to do with that feeling – happiness.
---
– Fock the future! There’s nothing but now, mate. You went to the end of the fucking earth, man. The end of the fucking earth… You’re gonna have to go further now, mate. For her. For you. For me.

---

Så ligger jag ändå och skakar i soffan. Jag vet inte varför jag envisas med att titta egentligen.

Förväntad kötid 9 minuter.
Du har plats 68 i kön.
Just nu är vi 35 handläggare som arbetar för att hjälpa dig.
---
Du har plats 60 i kön.
Just nu är vi 33 handläggare som arbetar för att hjälpa dig.
---
Love it.

Har kalasat på Maggots apelsintårta hos storebror och lekt med Charles. Ska skriva skolarbete, men allting är så mycket roligare än att läsa partiprogram. Passar på att lösa lite problem här och var åt andra istället.

Allt-i-allo Simpel Support AB. Bara att hojta så testar jag länkar, letar upp recept, rabblar tv-tablåer, googlar korsordslösningar osv.

Två timmar utan kärlek.
Fem dagar utan alkohol. Det känns som om det vore längre.
Tjugofyra dagar utan kroppskontakt. Jag har inte ens rört mig själv.
Trettionio dagar utan rök. Närmast när Manchester stog under min fläkt. Det var nästan outhärdligt.
Etthundratrettiotvå dagar utan "fest". Jag vet inte om jag har saknat det en enda gång. Förutom när jag hällde i mig så mycket rött så att jag höll på att trilla ur sängen där Manchester och jag låg och läste. Jag tror att jag under ett svagt ögonblick tänkte på det där att gå ut och dansa då. Jag har för mig att vi gick och köpte cola och drack rom tills jag inte kunde stå upp längre istället.
Hur som helst. Det finns soundtrack till mina dagar. Kanske världens bästa soundtrack. Och det är inte ens halvfärdigt än.

Soundtrack

Den här finns inte med i soundtracket, fastän den borde:

Ligger i soffan med kvinnovärkar. Tittar på skins och väntar på att Han ska ringa. En liten stund till bara. Så mycket hormoner. Är glad, ledsen, gråter för att jag förstår dem, skrattar och gråter för att jag är så kär och glad. Är vrålsugen på rött och borde egentligen skriva klart min diktanalys. Jag tror att jag cyklar istället...

Per qualche dollaro in più.
Påsken är firad. Alla inbjudningar till fest känns så avlägsna, eller åtminstone lusten. Det är fyra månader precis sen lusten senast föll på. Fyra månader. Jag sitter hellre ensam med en trefemma. Kanske lyckligare än någonsin. Eller bara mer tillfreds.

My friends are gone and my hair is grey
I ache in the places where I used to play
And I'm crazy for love but I'm not coming on
I'm just paying my rent every day in the tower of song

Glad påsk!

Radioskugga.
Sitter i det oisolerade vindsrummet på väster som förr var mitt och storebrors rum hela somrarna. Betalar 29 stålars för att surfa med GPRS och lyssnar på någon dansk pratkanal på den uråldriga radion, som enbart fungerar på hög volym. Det luktar bränt från det dammiga elementet. Utanför fönstret ser man Öresund, och Danmark. På väggen ovanför min gamla säng täcker faster Esters väggbroderi en liten bit av de trasiga tapeterna. En liten röd stuga, två träd, två dansande par i någon slags folkdräkt och verserna:

Kom med i
dansen
i skogens
glänta
kom med i dansen
du ystra
jänta

Nu skola
strängarnas
toner
klinga
och ljuda ut
över
världen all